Nu är jag tillbaka från en arbetsresa till Bryssel, Strasbourg och Luxemburg. Och bara för att jag inte kunnat blogga under min resa så kändes det som att det fanns massvis med spännande saker att skriva om.
Augustprisnomineringarna, till exempel. Hur hade juryn mage att inte nominera någon av mina tre favoriter? Jag blev faktiskt nästan lite upprörd, när jag satt i Bryssel och kollade Twitter på mobilen, och upptäckte att varken Kaninhjärta eller Resan till världens farligaste land blev nominerade.
Och Mando Diao i Babel, det hade jag velat skriva om. Hur jag, precis som Sofia, fastnat i repeatfällan och lyssnat på Strövtåg i hembygden om och om igen. Om ni inte sett avsnittet med Mando Diao och Susanna Alakoski – gå direkt till SVT play.
Men nu är jag tillbaka. Att inte kunna skriva på ett tag, det verkar vara tricket. Under veckan som gått har jag kommit på en massa smågrejer i manuset som jag måste fixa till. Och nu riktigt längtar jag efter att ta upp kampen med det igen.
Hoppas resan varit fin och att det inte bara varit jobb! :)
SvaraRaderaOch ja, intervjun i Babel var sååå fin. Nästan så att man önskade dem tillbaka i studion igen denna vecka för intervjurepeat.
Tack! Jodå, vi hann med lite annat också, en eftermiddag på stan i Strasbourg till exempel. Ja, jag gillade också intervjun. Kavaj och Fröding, de har verkligen blivit vuxna nu.
RaderaHåller med om Resan till världens farligaste land och skulle också gärna ha sett 100 meter lycka som nominerad till augustpriset.
SvaraRaderaJa, 100 meter lycka gillade jag också. Men det kom uppenbarligen många bra barn- och ungdomsböcker i år och juryn kunde ju bara välja sex stycken.
Radera