Mitt manus – vägen till en bok

Bild: Wikimedia commons, Eddie.
Fotografen måste ha snott bildidén från mitt manus. 

Christin och Helena har låtit mig veta att de är nyfikna på mitt manus. Det gör mig glad! Jag skulle såklart kunna prata om mitt manus i timmar, men jag har varit lite hemlig här på bloggen eftersom processen med förlaget inte har kommit så långt än.

Men i fredags hade jag möte med min förläggare och redaktör, och nu börjar det kännas mer verkligt, det här att mitt manus faktiskt ska bli en bok. Så nu tänkte jag berätta lite om hur långt vi har kommit.

Jag skickade in mitt manus till tre av de stora barnboksförlagen i höstas, och Bonnier Carlsen hörde av sig väldigt snabbt och uttryckte intresse. (Och jag dog lilla glädjechocksdöden.)

I julas var jag på möte med förläggaren. Som för så många andra började min kontakt med förlaget med en omskrivning. Innan jag började skriva själv visste jag inte det, men förlagen kommer ofta med synpunkter på texten innan de antar den. Det kan handla om allt från att de tycker att slutet inte funkar, till att de vill att författaren ska utveckla vissa delar av historien. Redaktörerna och förläggarna är ju proffs, och det är såklart viktigt att visa att man är en person som kan och vill jobba om efter deras synpunkter. I mitt fall handlade det i huvudsak om att ge en tydligare bakgrund till två av bikaraktärerna. 

Och ja, omskrivningen gillades av förläggaren. Manuset var sedan uppe på Bonnier Carlsens formella utgivningsmöte och jag fick ett mejl: jag hade nu formellt blivit antagen!

Efter det började vi spåna kring en ny titel, eftersom min arbetstitel inte riktigt var klockren, tyckte förläggaren. Det där med titel är svårt, tycker jag. Den ska sälja in boken hos läsarna, väcka nyfikenhet och intresse och samtidigt sammanfatta vad berättelsen handlar om. Jag har kommit med några idéer, och förläggaren och redaktören har också kommit med förslag. Nu har vi enats om tre favoriter som vi ska låta illustratören spåna kring. Även omslag och titel ska ju passa ihop.

Förläggaren kom också med förslag på illustratörer som jag fick tycka till om. Och min favorit tackade ja, hon gillade verkligen mitt manus! (Allt praktiskt är inte riktigt löst än, men om allt går vägen blir jag överlycklig. Det här är en fantastisk illustratör som jag känner till sedan tidigare och tycker mycket, mycket om. Och inte minst så tror jag väldigt mycket på hennes bilder och min berättelse ihop.)

På mötet i fredags pratade vi som sagt titlar, och jag fick med mig redaktörens korrekturanvisningar hem. Dem sitter jag nu och för in i manuset. Det handlar om språkliga ändringar, exempelvis att använda en smidigare ordföljd, flytta kommatecken och undvika onödiga upprepningar. Det är absolut inte tråkigt eller nedslående, tycker jag. Tvärtom, jag är otroligt tacksam för att proffsiga och duktiga personer som tror på mitt manus hjälper mig att få det så bra som möjligt. Man är alltid hemmablind i sin egen text, och min erfarenhet från mitt jobb som jurist (jag skriver mycket på mitt dagjobb också) är att texten ofta får ett otroligt lyft av att någon annan än författaren går igenom den. 

Tidsplanen vi har nu är att jag ska göra färdigt korret så fort som möjligt och att texten sedan ska sättas, det vill säga formgivas som riktiga boksidor. På så sätt blir det lättare för illustratören att planera bilderna.

En annan sak som prioriteras i ett tidigt skede är omslaget. Det måste vara färdigt i god tid. Förlagets katalog ska ju formges och tryckas, och då ska omslag, titel och en säljtext om boken vara färdig. Planen är att omslaget ska vara klart i augusti.

När illustrationerna är färdiga ska texten gås igenom en gång till av en korrekturläsare. Förlaget bestämmer format och typsnitt och sedan ska hela manuset sättas. Efter det går det till tryck. Enligt den preliminära planen jag fått av förläggaren så kommer boken att finnas i butik i mars/april 2013, men det kan ju komma att ändras under resans gång. 

Själva storyn då? Ja, jag vet inte riktigt hur mycket förlaget vill att jag berättar, så jag har tänkt att ligga lite lågt med att avslöja något om handlingen. Men jag kan berätta att det är en fantasyroman för 9-12-åringar. I följebrevet skrev jag att det var en ”klassisk hjältesaga med en egen tvist”. Det finns en vardagsrealistisk del, där ett familjedrama utspelar sig. Och så finns det en magisk värld. Där finns det sockervadd, ett motorcykelgäng, lungmos och rostiga järnvägsspår. Bland annat!

Vill du läsa mer om hur det gick till när jag blev antagen kan du läsa här och här.